Oskulden

Kommer du ihåg första gången? När du blev av med oskulden? Allt var så vackert och speciellt. Du hade aldrig tidigare känt en sådan njutning. Vilken tur att du fick uppleva den med någon som du älskar så mycket. Allt kändes så rätt och ni kunde inte vara lyckligare tillsammans.


Eller?


Kändes det mer som något du borde göra, för du var ju ändå inte speciellt liten längre, du kände massor som redan hade gjort det. Du tänkte; men vafan den här killen är väl lika bra som någon annan. Du hade planerat länge vilken dag det skulle hända. Båda ni visste egentligen att det var idag det skulle hända, utan att ett ord hade växlats mellan er om det. När du kommer dit tar inte många minuter förrän ni båda ligger nakna i sängen. Så långt har ni gått tidigare också men sen, att fortsätta, är inte lika lätt.


Du formulerar frågan om och om igen i dina tankar och känner lättnaden när han frågar dig. Du nickar men vet inte om du ska fråga om kondom. Du börjar tänka på hur besviken mamma skulle bli om du kom hem gravid så du tar mod till dig och frågar. Han ser lite skamsen ut, eller är det besviken?, du har svårt att avgöra. Sen var kondomen på och han var inne i dig.


AAaaaaaajjjjj det gjorde så in i helvetes ont men du vågar inte säga något. Det kommer ju säkert bli skönt om ett tag. Så du låter honom fortsätta pumpa och på något sätt så känner du ingenting men ändå så gör det så ont. Det skaver och svider. Det tar en sån tid. Du förstår inte hur du ska orka, kan han inte bli klar snart.


Så drar han äntligen ur den men han ser besviken ut. Han har inte kommit. Du känner dig så himla misslyckad och mest av allt vill du bara gråta. Då säger han de där tre orden som varje tjej vill höra "Jag älskar dig". Tillfället kunde inte ha varit sämre. Det där var droppen. Du känner hur tårarna börjar svida bakom ögonlocken. Hur kunde det bli så fel?

image27

Synpunkter
Postat av: Anonym

hahaha, bästa ja hört!

2007-11-29 @ 00:00:50

Skriv något klurigt här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0